Känner mig lite bättre, men det är säkert bara för jag pumpar min kropp full med droger (medicin) som dämpar smärtan. Men kan fortfarande inte sova bra och haltar runt som en gammal gubbe genom huset....
Har fortfarande inte kommit fram till hur eller vad jag ska göra framöver, har några tankar men inte riktigt "the one"...vi få väl se vad som händer, om inget annat så vinner jag bara på lotto...hahahaha...!
Hoppas att allt blir som det ska och att jag snart få se ljuset på den andra sidan av tunneln. Hatar att vandra i mörkret, önskar bara att allt hade varit på plats och att jag kunde vara glad igen utan att bekymra mig alldeles för mycket över framtiden. Hade det bara varit för mig då hade det varit lugnt, men jag tänker mest på min vackra familj...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar