Föreställ dig att du har en kniv i ryggen och du kan inte dra ut den. Gud jag pallar inte mer, oavsett hur du sitter, ligger eller försöker att hitta rätt position funkar det inte. "Im a victim of myself" Jesus, tar bort denna smärtan, it´s killing me. Sitter här just nu och tänker hur lite tacksamma vi egentligen är när vi är friska och mår bra. Ska verkligen göra det när jag mår bra igen, vara tacksam, för man kan inte ta något alls för givet i detta livet. Man skulle börja varje morgon med att vakna och känna efter och tacka för att allt är bra. Man vet aldrig hur livet kommer sluta och det gör det oerhört viktigt att påminna sig själv att leva ut detta livet så mycket och bra man bara kan. Fuck alla andra som tror dom vet allt bäst eller aldrig tror att dom har gjort fel i sitt liv. Patetiskt, hur lätt som helst att peka på andra och döma. Men vem ger dig rätten till att göra det? En position? En titel? Vet ni vad? In the end kommer ni dö lika som alla andra, och vill jag dö med dålig samvete? Eller som en människa som försökte att vara rättvis och ärlig mot sig själv och andra?
Ingen är perfekt, inte ens du! Varför är det så lätt att prata och komma ihåg det negativa men inte det positiva? Som kanske är mycket större än det negativa? Mycket hänger ihop med politik, men tur för mig att jag inte litar på politik. Jag litar på min intuition och mitt sunda förnuft. Så lura någon annan, mig lurar du inte. Jag är bara smart nog att undvika problem och gå vidare med mitt liv. Stanna du kvar i din lilla bubbla som förr eller senare kommer spricka och förhoppningsvis gör det att du vaknar till liv och inser att du bara har lurat dig själv och förlorat så mycket på vägen av det äkta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar