"Glöm inte att behandla den minsta lika bra som den största, då du inte vet om den minsta en dag
kommer bli den största"
Känns som ett jävla hierarki spel detta med jobbet och kollegor. Många hade kunnat bli perfekta skådespelare på tv. Jag stör mig på människor som inte är äkta och bara spelar spel för att komma dit de vill. Hälsar inte, tittar inte på en, ignorera en fullständig. Varför? För att de anser att du inte kan bidra med något till deras framgång. Saken är den att de glömmer att de lurar bara sig själva. Så snart chefen eller någon högre upp i hierarkin kommer, då är de jätte snälla och ler och..."hej hur är det med dig i dag...bla..bla..bla..." fucking morrons...så irriterande på alla sätt.
Jag har kollegor som jag skulle offra mitt lillfinger för, de utstrålar värme och kärlek som få en att må bra på alla sätt. Att visa sårbarhet är inget negativt, tvärtom det visar bara att du är mänskligt och kan stå för den du är utan att behöva dölja dina brister. Det krävs mod för att kunna göra det och det förtjänar stor respekt.
Mina föräldrar har lärt mig att man alltid ska vara hövligt och hälsa på alla. Med den inställningen vissa har kommer man ingenstans, nonchalans blir inte tolererat i längden. Hur svårt kan det vara att vara sig själv, att vara äkta? Varför ska det vara så jäkla svårt för vissa människor att hälsa på varandra och uppföra sig normalt? Ingen är bättre än någon annan och vi är alla lika men på olika sätt.
Hur långt skulle du kunna gå för att få det du vill ha inom ditt yrke? Jag bara skrattar när jag dagligen ser vilka skådespelare som finns på företaget och jag har förmågan att lätt genomskåda såna människor. Alla vill vi visa vad vi kan och hur duktiga vi är på jobbet, få en klapp på axeln och uppskattning för det vi gör. Men hur gott gör det egentligen om allt bara är ett skådespel. Var dig själv och känslan av uppskattning kommer att bli mycket större. Jag är alltid mig själv, på gott och ont, jag kommer inte att ändra på mig bara för att någon ska tycka om mig mer...Aldrig!
"I don´t kiss ass"
Feodalismen
Feodalismen innebär att samhället är utformat som en pyramid där alla styrs av ett system av tjänster- och gentjänster. En person, kanske kungen, kontrollerar ett stort stycke jord men har inte tillräckligt med resurser att försvara det. Då kan han förläna (låna ut) en bit av området till en annan man som har resurser men ingen jord. Den mannen kallas då vasall och har skyldighet att hjälpa sin kung om det blir oroligheter eller krig. Vasallen får alla inkomster från jorden, det vill säga bönderna som bor och brukar jorden där betalar sina skatter till vasallen. Vasallen kan sedan i sin tur skaffa undervasaller.
Längst ner finns bönderna som bär upp systemet ekonomiskt. Bönderna producerade livsmedel som försörjde alla. De stod i ett beroendeförhållande till dem som ägde jorden. För att få bruka jorden måste de betala en ränta som antingen kunde betalas i arbete (dagsverken), i produkter eller i pengar. De är livegna, det vill säga enligt lagen tvingade att stanna på det gods där de föds. Systemet blev instabilt när allt fler led blev inblandade. Dessutom blev det ofta uppror bland de livegna. I Sverige var feodalismen inte lika starkt utpräglad som i övriga Väst- och Centraleuropa. Trots att bönderna stod i ett beroendeförhållande till jordägarna och var tvungna att betala ränta eller skatt, lyckades jordägarna aldrig få samma kontroll över samhället som i övriga Europa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar