Skulle till Emporia för ett ärende. När min vän och jag kom dit såg vi en massa personer samlade på samma plats och vi tänkte inte så mycket mer än att det kanske var en ny öppning av en butik. Men vi hade fel, för när vi närmade oss, såg vi att det låg ett barn på soffbänken och en vuxen man som höll i hans huvud för att hålla det stabilt.
Vad jag kunde se omedelbart var att den lille pojken hade svårt att andas. Herregud, tänkte jag och kände hur mitt hjärta blev tung, tung som en sten. Tyckte så synd om den lille maktlöse pojken som bara låg där och säkert kände panik och inte förstod vad som hände. Det första jag ropade var om någon hade ringt ambulansen?, och tydligen var den redan på väg.
Vi klarade inte att stå där längre och beslöt oss för att gå vidare. Vi bara tittade på varandra och utan ord kände vi likadant i våra hjärtan. Jesus, jag är svag när det kommer till barn, kan inte se när dom mår illa eller skadar sig. I vilket fall som helst, efter vi gått några meter ser vi killarna från ambulansen som var på väg till pojken.
Till min stora förvåning ser jag att dom tog det lugnt!, och jag undrade över om dom inte visset att den där lille pojken behövde akut hjälp!? Av reflex skrek jag högt "snabba på, ni är inte här för att shoppa!" Dom tittade på mig och började springa.
Vad jag inte fattar är att om någon ringer till 112 och säger att ett barn är i andnöd, då skulle jag springa som en galning för att komma fram så snabbt som jag bara kunde. Jävla idioter...jag vill så gärna kunna lita på rättssystemet men jag kan inte...det har svikit mig alldeles för många gånger. Jag hoppas att pojken fick hjälp i tid och mår bra nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar