Fjäril...

 

 En man hittade en kokong av en fjäril. En dag öppnade den sig lite. Han satt och tittade på fjärilen i flera timmar när den kämpade för att tvinga sin kropp genom det lilla hålet. Sen verkade den sluta att göra några framsteg. Det föreföll som om den hade gått så långt som den kunde.

Så mannen bestämde sig för att hjälpa fjärilen. Han tog en sax och klippte bort kvarvarande biten av kokong.

Fjärilen uppstod därefter lätt. Men den hade en svullen kropp och små, skrumpna vingar.

Mannen fortsatte att titta på fjärilen eftersom han förväntade sig att den när som helst skulle veckla ut sina vingar och expandera för att kunna stödja kroppen, som skulle krympa med tiden.

Men inget hände! I själva verket tillbringade fjärilen resten av sitt liv krypandes runt med en svullen kropp och skrumpna vingar. Den kunde aldrig flyga.

Vad mannen i hans vänlighet och brådska inte förstod var att den lilla öppningen i kokongen och kampen som krävdes för att fjärilen skulle kunna ta sig ut var Guds sätt att tvinga vätska från fjärilens kropp ut till vingarna så att den vara redo att flyga när den väl gjort sig fri från sin kokong.

Ibland kamp är precis vad vi behöver i våra liv. Om Gud tillät oss att gå igenom våra liv utan några hinder, skulle det göra oss till krymplingar.

Vi skulle inte vara lika stark som vi kunde ha varit. Vi skulle aldrig kunna flyga!