Kommer tänka på första gången jag träffade Nenad på hans café, en ung charmig kille med glimten i ögonen och en handfast hälsning...och 9 år senare är vi nära vänner, närmaste granne, bussinnes partners och tränings buddy´s.
På vägen till vår vänskap kommer jag fram till att vi inte alltid varit överens och har haft våra dispyter med varandra. Det påminner mig bara på hur svårt det egentligen är att lära känna någon annan. Det kräver tid och bara tid för att lära känna någon annan person så pass bra att man till sist vet hur denne fungera och var gränserna går.
Det är som att ha en relation, på gott och ont. Jag känner nu att jag har kommit mycket längre med vår vänskap och har jag en bättre förståelse för vänskapen. Livet är spännande, för den leder oss till varandra. Jag tror lite på karma, livet vet precis vad det gör med oss... Glad att känna denna mannen.
"Lika barn leka bäst...känns lite så".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar