måndag 3 september 2012

Reynold Pietro Aguilera




Reynold är en av de mest makalösa och imponerande latinmusik dansare i Sverige. Personligen har jag inte sett någon dansa bättre än honom. Denne man dansar för livet, ordagrant. Han skulle heller dö än att missa en takt i musiken. Reynold är uppväxt i Cuba, Havanna, där han gick på den bästa dansakademi. Resultatet syns i dag, Reynold undervisar i olika latinska danser. Salsa, Mambo, Cha-Cha, Samba, Rumba, Zumba och Afro är bara några av många dansstiler som han behärskar ut i fingerspetsen. Han är inte bara en bra danslärare utan även en nära vän till mig. Älskar denna kille. Om ni har lust och är sugna på en kurs med honom, kolla då in hans hemsida.  

                                                                                                              "this man has salsa in his blood"


Kärlek är komplicerat

Livet är inte en film, vad du ser på tv och film, läser om i böcker och dikter, de skapar omöjliga utopiska idéer om kärlek. De skapar normer som kärleken mäts när det i själva verket är omätbar. Det har blivit så överväldigande att det har blivit försäljning-pitch för många försäljare. "De kommer definitivt säga, "jag älskar dig!" Det är inte längre tillräckligt att titta någon i ögonen och säga med all sin övertygelse och ärlighet att du älskar dem. Det räcker inte. Samhället kräver nu oss att köpa något, skapa en spektakulär upplevelse, för att visa andra hur mycket vi älskar dem. Det gör mig sjuk, jag längtar efter dagar då man kunde krama någon och veta att du var älskad utan behöva vara någon skådespelare. Kärlek är komplicerat, eftersom definitionen är för enkelt. Från någon som har varit förälskat, varit gift eller är det just nu. Kärleken är idealiserad som en fysisk längtan som döljer sig som "kärlek". Då fungerar det inte, när du reser igenom livet, eftersom vi alla växer, förändras, blir något annat. I äldre samhälle, stannade vi på ett ställe, var en sak, hade ett liv, enkelt, säkra. Du hade ett enkelt jobb, stannade i ett hus, hade barn, älskade tills du dog. Nu är det mer själv-centrific, moderna, självständiga samhälle, där hela världen är tillgänglig, där oavsett klass, kön, ras, vi är mycket mer fria och har våra egna individuella liv, vill, mål, önskningar. Så det blir ofta ett val mellan oss själva och andra. Älska dig själv först, helt, vansinnigt, och sedan om du kan, älska andra. Kärleken har lärt mig att känsla, attraktion, inte längre är tillräckligt, till sist, måste det vara praktiskt också. Till sist, måste du jobba med din verkliga du, för dig att acceptera det utan bitterhet. Kärlek är komplicerat, eftersom det aldrig kan förenklas. En karta till det mänskliga hjärtat är en galen idé. Det är som att säga att det finns en karta till den mänskliga själen. 

Omöjligt!!

"Var inte rädd för att älska, men inte vara dum heller, vara i fred med vad kärlek gör med dig,  

   och njut av berg-och dalbana"!

söndag 2 september 2012

Chico och Rita

Chico y Rita (Chico och Rita) regisserad av Fernando Trueba och designad av Javier Mariscal, en spansk grafiker.

Filmen utspelar sig i Havanna, Kuba och New York City på 1940-talet och 50-talet. Latin jazz var den rådande musiken av tiden, och kubanska sångare och kompositörer, om de var tillräckligt bra, fick man spela på de bästa klubbarna i USA.

Chico är en stilig pianist som drömmer om att göra succé en dag. Han möter Rita, en klubb sångare vars röst fängslar honom på en gång. Han övertyga Rita att gå med honom i en tävling där en 500-peso pris och en lönsam kontrakt. De vinner tävlingen, och amerikanska producenter upptäcker dem.


lördag 1 september 2012

Time for change

Tänker högt, hur många gånger hör man inte från andra att de ska sluta röka, snusa, eller dricka alkohol osv...

Jag har alltid varit en mentalt stark person. Jag är inte så mycket för ord, mer för handling. Oftast lyckas jag med det jag sätter mig i huvudet och har bevisat det många gånger. Känner att det är dags att inleda en ny fas i mitt liv, såväl ekonomiskt som på ett personlig plan. Jag är trött på folk som bara babblar och sen händer inget av det som blir sagt fram i form av ett resultat. Disciplin är ett bra sätt för att kunna komma fram till målet, "and I got plenty of it". När jag tror på en sak, stark och med hela mitt hjärta, då vet jag att jag redan är halvvägs mot målet. Jag låter ingen peka på mig och berätta vad jag ska och inte ska. Jag har nu kommit på en bra ide, som jag tillsammans med en av mina vänner ska utforma och omsätta till verkligheten. Jag lovar er att ni inte blir besvikna på det som kommer, bara har tålamod.

Ni kommer tacka oss sen, lovar!!