tisdag 4 september 2012

TATTOO




Tatueringar är mer än ett tillfälligt mode. Det att pryda kroppen med tatueringar har hört av mänskliga kulturen sedan stenåldern. Personligen älskar jag tattoo´s, har över 34 st och var en berättar sin historia, en del av min personlighet som reflekteras i dom.
Tatueringar är kultur
Tatueringar har varit en del av den eurasiska kulturen ända sedan tidig stenålder. Och arkeologer har hittat mumies från 200 f.Kr. med stora tatueringar över hela kroppen.
The Native American Indians har långa traditioner av tatueringar. Urbefolkningar i hela världen tycks ha haft denna vana att tatuera sig från tusentals år tillbaka, med undantag av några få grupper, såsom Eskimåer och samiska. Urbefolkningen i Nya Zeeland hade tatuerat stora delar av kroppen och ansiktet.
Dessutom anser man att de japanska tatueringarna har funnits i flera tusentals år. Med andra ord, en lång tradition av tatueringar i mänsklighetens historia.
Metoderna har varierat. En primitiv metod att göra detta var att skapa öppna sår på kroppen, bara att lägga askan i såren. Vid något tillfälle var det återvunna i bruk nålar för att förbättra precisionen med utformningen av tatuering. Med nuvarande metoder är det mycket mindre smärta i samband med att tatuera sig, men fortfarande är det långt ifrån smärtfritt.
Idag, tatueringar har blivit vanligare i västvärlden. Tatueringar har godtagits i vårt moderna samhälle. Det är inte längre bara kriminella, rockare och outsider som använder tatueringar i vårt industrialiserade samhälle.
Idag kan vi se tatueringar på framgångsrika kändisar och affärsmän, polismän, politiker och många andra.
Under 1970 - och 1980-talet fanns det kanske lite mer suspekt syn med tatueringar, men idag verkar det som de flesta människor vet hur man uppskattar en av mänsklighetens äldsta traditioner.



1 kommentar:

  1. Love tatoos!! Det är knappt så man kan räknas till en snygg manniska ifall man inte har några tatueringar på rätt ställe på kroppen.Med andra ord en naturliga skönhet räcker inte till...

    En nära vän...

    SvaraRadera